Dela nyhet
Stor intervju med Kent Karlsson
21 okt 2016
Hej Kent, hur står det till med lagkaptenen, ordningsmannen och den spelare som ofta var kvar på egen planhalva?
- Hej på Er, vad roligt. Det är mycket bra tack.
Känner du igen dig i beskrivningen?
- Ja det stämmer nog ganska bra, lagkapten var jag och på egen planhalva spenderades den mesta tiden även om jag gick upp på en och en annan hörna också. Det var så att jag skulle helst passa bollen till någon annan fortast möjligt och då blir man kvar på egen planhalva.
Det där med ordningsman tror jag att man syftar till ledartyp, men det fanns fler. Jag skulle vilja säga att halva laget bestod av det man brukar kalla ledargestalter, vi var ett otroligt gäng.
Lagkaptenen Kent Karlssn defineras även som pudelklok och smartare än andra, hur ser du på det?
- Jag hade mina styrkor i att läsa spelet, förmåga att placera mig där bollen dök upp. I både klubblag och landslag var jag inte den där hårdföre mittbacken utan snarare den som stod rätt och jag vill tro att pudelklok kommer därifrån.
- Jodå, jag har hört uttrycket ”smartare än andra”, det var något som journalisterna skapade. De tog fasta på att jag utbildade mig vid sidan om fotbollen, i alla fall fram till -71. Jag läste Tekniskt Gymnasium i Linköping mellan 1967 och 1971 och på sommarloven hade jag praktik på företaget FACIT.
Du kom från IFK Eskilstuna till Åtvidabergs FF, hur var det?
- Ja det stämmer, men jag började faktiskt spela fotboll IK City. Vi var runt 10 år och spelade i en gängserie som var organiserad av IK City där vi delade upp lag och spelade mot varandra. Efter IK City så var jag i Triangeln SK under några år innan det blev IFK Eskilstuna 1961. Att komma till Åtvidaberg var speciellt men kanske inte just för fotbollen, laget låg i div 2 då och året var 1966. Jag hälsade på någon dag bara för att känna på miljön och hamnade mitt i den så kallade ”Brassefesten”. Regerande världsmästarna Brasilien var på besök i Åtvidaberg inför VM 1966 med tillhörande ståhej runt omkring. Så här i efterhand så tror jag att det påverkade mig mycket, miljön som var just då andades fotboll och glädje. Sedan lockade det självklart med FACIT som en framtida arbetgivare. Att jag valde rätt med fotbollen visade sig framöver och redan första året jag var med i det Åtvidabergs FF som vann vi div 2 1967.
Träffade du de Brasilianska superstjärnorna med Pelé, Garrincha, Amarildo, Edu…
- Nej det gjorde jag aldrig, men jag såg en träning som de hade och det var kul.De mötte även Åtvidabergs FF under den veckan.
Apropå landslag, du har spelat två VM turneringar. Hur var det?
- VM är speciellt såklart, 1974 spelade jag alla matcher och vi kom 5:a.
1978 var jag med i truppen men spelade inget då, jag var nog med för att jag var en behaglig kille att ha med på bänken, jag spelade fotboll i div 2 då. 1974 var väldigt speciellt, vi var sju spelare med anknytning till Åtvidabergs FF i landslagstruppen, tre som spelade i ÅFF och fyra som precis lämnat. Vi hade bra sammanhållning i det landslaget.
Hur ser du på just sammanhållning, har den förändrats i klubbar över tid?
- Nja det är nog samma som nu, det krävs något speciellt för att vinna matcher och framförallt att vinna serier. Jag tror att man behöver en vettig harmoni i gruppen för att lyckas, ser man t.ex. på Janne Andersson när han var i IFK Norrköping, han skapade en bra sammanhålling och harmoni.
Det som har förändrats mycket är när spelare lämnar, det var ingen stor grej förr, inte som jag kommer ihåg det i alla fall. Nu för tiden skall man ligga lågt när man gör mål mot sin gamla klubb eller kanske till och med inte spela alls. Jag minns det som precis tvärtom när jag spelade, då ville spelaren just spela den matchen, göra mål och jubla lite extra. Kanske läktarkulturen har en del i förändringen, man vill ju ha kvar sina däck på bilen efter matchen…
Har du någon kontakt med dina forna lagkamrater?
- Jo man försöker, vi stöter på varandra i olika sammanhang. VM laget -74 spelade uppvisningsmatcher från -83 till en bit in på 2000 talet, Åby Ericsson höll i trådarna och det kunde bli upp till 7-8 matcher på sommrarna. Man får försöka att hålla kontakten, vi har skapat starka band. Jag minns en kul händelse, jag ringde Ralf (Edström) när jag tränade Västerås och vi pratade ganska länge när vi var klara la vi på och dagen efter läste jag i tidningen att Ralf fyllt 50 år då jag ringde. Ralf trodde det var därför jag ringde och satt tålmodigt och väntade på att bli gratulerad men jag pratade bara fotboll. När han fyllde 60 år ringde jag lite innan för att kompensera, nu försöker jag hålla bättre ordning på födelsedagar, Ralf som fyller dagen efter min fru bör jag fortsättningsvis komma ihåg.
Vad är ditt största minne från ÅFF tiden?
- Det är hela resan med Åtvidaberg och den fantastiska sammanhållningen vi hade. Behöver jag plocka ut en enskild händelse så är det första SM-Guldet 1972, det känns stort att vinna för första gången. Värsta minnet bör också nämnas, cupfinalen 72/73 när vi mötte Malmö FF och fick stryk med 7-0.
Man förväntar sig nästan ett svar i stil med, europaspel eller Camp Nou som största minne?
- Ha ha, det ingår i hela resan med Åtvidaberg, fantastiska ögonblick. Vi mötte en del bra lag då, Barcelona, Chelsea, Bayern München. Barcelona mötte vi på Camp Nou både i hemma- och bortamötet, om jag minns rätt så berodde det på vårt klimat och att vi inte hade någon plan att spela på här. Vi kunde välja Råsunda men det hade blivit bortamatch även det, vi valde att vara i Barcelona en vecka. Match på helgen, träningsläger och sedan match kommande helg.
- Det jag tänker på nu när vi pratar om de här matcherna var att man såg en tydlig attitydsskillnad på engelska Chelsea och tyska Bayern München. Chelsea köpte läget med liten ort, regn och träning på
B-plan utan att gnälla. Tyskarna däremot tyckte att det var besvärligt att komma till Åtvidaberg och uppfattade Kopparvallen som B-plan och undrade vart matchen skulle spelas. Mot Bayern fick vi stryk borta med 3-1 och jag gjorde självmål. I hemmamatchen ledde vi med 3-0 och var i det läget vidare. Vi hade bud på både 4 och 5-0 men tyskarna lyckades göra ett mål och ta det till straffar där vi förlorade. Jag missade en straff men tyvärr fick Kaggen Franzén lida mest för han missade vår sista. Chelsea slog vi ut i Cupvinnarcupen, 0-0 hemma och 1-1 borta, det var en härlig skräll.
Följer du Eskilstunafotbollen något?
- Jag försöker följa faktiskt. Jag satte mig i bilen nyligen med destination Eskilstuna för att se Triangelns SK spela mot IFK Eskilstuna, matchen slutade med en 2-1 vinst för IFK Eskilstuna som i och med segern tog klivet upp i div 3. Det var en rolig match att titta på och jag träffade lite folk jag har kopplingar till. Sen är jag imponerad av Eskilstuna United, kul att det går bra för dem.
Är du engagerad i någon fotboll nu för tiden?
- Jag har haft fotboll på agendan sedan 10 årsåldern, säsongen 2014/15 tränade jag Smedbys damer i div 1, en klubb där jag även varit delaktig i under året men bara en dag i veckan. Lite förändringar i deras träningstider gör att det blivit mer sällan under hösten.
När man pratar om alla tiders drömelva i Åtvidaberg så är lagkaptenen Kent Karlsson med, hur känns det?
- Det är hedrande att mina prestationer gör att jag hamnar i det sällskapet.
Stort tack för pratstunden och tack för att du tog dig tid, om jag säger Bysjön runt vad säger du då?
- Inte den härligaste rundan, tack själv.
Fakta:
Åtvidabergs FF – Brasilien 2-8
1-0, Berndt Söderström assisterad av Janne Olsson
1-1, Denilson
Halvtid
2-1, Veine Wallinder
Och sedan var det slut på det roliga
Kent Karlsson
Spelare i Åtvidabergs FF 1967-1976
SM-guld 1972 och 1973
Cup-guld 1970 och 1971
Guldbollen 1975
VM 1974 och 1978
Tränare
SM-guld med IFK Norrköping 1989
Dansk mästare med Lyngby BK 1992