Nu stöttar vi laget till nya poäng!

ÅFF – Örebro 2010. Tystnaden är total… om man bortser från Örebroklacken förstås som dundrar på med sång och trummor och suset som uppstår då hemmalaget slår en felpass. Så här lät Kopparvallen större delen av 2010. 28 år hade gått sedan allsvensk fotboll spelats på vår kära arena och det här var vad som mötte våra spelare då de stegade ut på planen för att vinna. Jag kände för dem, skämdes som Åtvidabergare och såg chansen att experimentera lite med småortsmentaliteten. Nästa hemmamatch samlades ca 150 människor med samma önskan som jag – att återta en del av den värdighet som gått oss förlorad under de tidigare omgångarna och ge spelarna det stöd de förtjänade och behövde.

Man kan väl säga att experimentet lyckades! Kopparvallen hade utrustats med ett par lungor som syresatte både publik och spelare. Till och med dinosaurierna som levde kvar i 70-talets framgångar verkade trivas – ÅFF började ju ta poäng!

Man har rättigheten att ta en korv, sätta sig ned och avnjuta lite action i 90 minuter, men jag tycker också att man har en viss skyldighet att bidra till en god stämning och lyfta det lag vi alla kommit för att se. Gärna även i motgångar – vilket vi blivit bättre på!

Det mesta här på Kopparvallen börjar hålla allsvensk klass nu. Vi har ett allsvenskt lag, Sveriges bästa konstgräs och nybyggda läktare, men det finns fortfarande många decibel att hämta ur vår publik. Ur dig. Ur personerna som står och sitter omkring dig. 

Vi bor på en liten ort och förutsättningarna är inte samma som i större städer. Det gör det inte mindre viktigt att vi jobbar tillsammans. Ställ dig hos oss, sitt kvar, häng med i ramsorna. Det kan räcka med att klappa – bara du gör det i takt!

Med dessa ord vill jag hälsa dig välkommen till Kopparslagarna. 

/Philip Kullgren – Kopparslagare, Åtvidabergare, 24-åring, företagare, granne, hundägare.